Bloggar

Öppna ett köksskåp i ett finländskt hem, så hittar du dem någonstans bakom de vanliga dricksglasen. Tolv muggar. Kanske åtta, kanske tjugosex. Alla lika höga, med samma raka sidor och samma lilla handtag, och alla rymmer exakt tre deciliter.

Ingen av dem är den andra lik.

🏺 En fabrik äldre än landet

Arabia grundades 1873, vid det som då var Helsingfors norra utkant. Staden växte ut och mötte den, och området kring det gamla verket heter fortfarande Arabianranta – Arabiastranden. Under större delen av sin historia tillverkade fabriken det som fabriker tillverkade: tallrikar, koppar, handfat, den enkla utrustningen i finländska kök.

Moomin-figurerna kom på 1950-talet, på porslin dekorerat med Tove Janssons teckningar. Det var en liten serie, och den blev inte långlivad.

Muggen – Teema-muggen, den som står i skåpet – kom inte förrän 1990.

☕ En form, och sedan allt annat

Formen förändras dock aldrig. Varje klassisk Moomin-mugg har samma enkla Teema-silhuett, i samma storlek på 0,3 liter som den började med. Det som ändras är bilden som löper runt den, och bilden är aldrig påhittad från grunden. Varje motiv kommer ur Moomin-böckerna, serierna och teckningarna.

Den som gjorde det tunga arbetet var Tove Slotte. Hösten 1989 började hon överföra Janssons original till porslin, och fick arbeta inom en böjd ytas besvärliga geometri. Sommaren 1990 tog hon med sig de första färdiga pjäserna – väggtallrikar, ett barnservis, de första muggarna – för att visa dem för Jansson och hennes partner Tuulikki Pietilä.

Jansson bad om en färgändring på en tallrik. Allt annat godkände hon.

En tallrik. Det var hela rättelsen.

📅 Varför man köper en mugg man redan äger

Sedan dess har fler än 150 olika Moomin-muggar getts ut. Slotte ritade över hundra av dem innan hon gick i pension 2022; arbetet fortsätter nu med designern Annika Tickle och illustratören Parvati Pillai.

Skälet till att folk fortsätter köpa är kalendern. Två säsongsmuggar kommer varje år, en för sommaren och en för vintern, och de säljs bara under den säsongen. Karaktärsmuggar kommer och går också – minst en har funnits sedan nittiotalet, andra tillverkades i ett par år och försvann sedan stillsamt.

Så blev en vanlig bit bordsservis något som människor bjuder på på auktion. Den sällsyntaste av alla är en mugg som gjordes 2004 för Fazers café, i en upplaga på fyrahundra, var och en numrerad på undersidan. Moomin.com har uppskattat dess värde till omkring 10 000 €. Det finns också en sommarmugg som heter Midsummer, som väger tungt bland samlare av ett enklare skäl: den var den sista Moomin-muggen som tillverkades i Finland.

En mugg man drack kaffe ur. Fyrahundra av dem.

🕰️ Ett skåp som håller tiden

Inget av det är ändå skälet till att finländska hem har tolv.

Eftersom säsongsmuggarna är daterade av sin egen existens blir en hylla med dem ett arkiv, utan att någon bestämt sig för att föra ett. Vintermuggen från året du flyttade. Sommarmuggen från året då lägenheten äntligen fick ett riktigt kök. Den som köptes som present och sedan stillsamt behölls. Den som någons mormor hade, och som nu är din eftersom ingen annan i familjen ville ha Groke.

Och det här är inga prydnadsföremål. De går i diskmaskinen. De flesta av oss har skadat minst en, och de flesta ställer tillbaka den i skåpet ändå, vänd så att skåran pekar mot väggen.

En sådan hylla kan man börja på när som helst. Snufkin, i grönt, är en av dem som fortfarande tillverkas – en rimlig start för ett skåp, eftersom Snufkin inte heller hade velat ha ett set.

💙 Vad Tove lämnade efter sig

Jansson gav ut den första Moomin-boken 1945, på svenska, i ett Helsingfors som fortfarande återhämtade sig från kriget. Moomin-figurerna kom sedan att dyka upp som dagligt seriestrip i Londons Evening News, och lämnade Finland för gott. Hon tecknade serien i flera år och lämnade sedan över den till sin bror Lars, så att hon kunde återvända till skrivandet.

Hon dog 2001, innan muggarna hunnit förbi hundra. De första hade hon själv godkänt, en sommar, med en enda anmärkning om en färg.

Det hon lämnade efter sig är ingen merchandiseserie. Det är en form som finländska hushåll enats om att stapla i samma skåp i trettiosex år, och en samling bilder så lugna att man kan se på dem varje morgon utan att tröttna. Det är en märklig sorts monument. Det är också, tror vi, det rätta för henne.

Om en sådan hylla lockar har vårt Moomin-hörn muggarna – och bredvid dem, där de hör hemma, fruktpastillerna, chokladkexen och teet som finländska skåp förvarar på samma hylla.

P.S. – Helsingfors, i början av november. Solen går upp strax före åtta nu och är borta före halv fem; dagarna är drygt åtta timmar långa och blir kortare för varje vecka. Några grader över noll, blött snarare än kallt. Den riktiga kaamos hör hemma i Lappland, längre norrut – här nere får vi bara den långa glidningen mot den. Det är den här månaden muggarna börjar betyda något. Ingen dricker kaffe ur ett vackert föremål i juli.